Lewi Pethrus sista predikan

Se även:
Om Lewi Pethrus
Lewi Pethrus – Guds egen lille entreprenör (Sammanställning av Dan-Jakob)
Lewi Pethrus liv i bilder

Här kan du ta del av Lewi Pethrus sista predikan som hölls i tältsalongen under Nyhemsveckan den 12 juni 1974.

Att vinna en och en

Det är en stor glädje för mig att jag kommit så långt så jag får tillfälle att stå här inför er ikväll för att tala Guds Ord.
Det är över 50 år som har förflutit sen första gången jag stod i dessa trakter och förkunnade evangelium.
Så jag tänkte att från det sammanhang som har lästs i Lukas, det femtonde kapitlet hämta en av mina texter. Den sjunde
versen.

Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än
över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.

Och i Matteus evangelium det sextonde kapitlet och den tjugosjätte versen:
Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?

Tack Herre att du välsignar ditt ord i Jesu namn, amen.

Själens – människans värde inför Gud, det är ett stort ämne. Vi lever i inflationens dagar. Människovärdet är utsatt för inflation. Det betyder inte mycket den enskilde. Det är kollektivet som nu betyder.
I världen går människovärdet ner allt mer och mer. Abortfrågan är ett slående exempel på. Dödshjälpen är ett
annat tecken där på. Vikten är att församlingen håller uppe människovärdet.

Men hur mycket betyder det till exempel att en pastor vid årsskiftet redovisar en enda syndares frälsning? Eller vad
betyder det i en kampanj – i en väckelse kampanj – att man rapporterar att en enda syndare har blivit frälst? En sån
evangelist han blir gärna inte kallad att leda kampanjer.

Numera så räknar man även i Guds rike med kollektivet med massan man räknar inte så mycket med den
enskilde. Man läser heller inte i Bibeln om någon massväckelse. Jesus han talar här i denna liknelse om en
syndare, en borttappad penning och en förlorad son. Det gäller att lära sig att vinna en och en.

I den stora andliga besökelse som går över världen idag räknar man med massorna. Jag tror på kampanjer. Billy
Graham är en av mina vänner. Han har de största kampanjer någon har. Men då jag är i Amerika lyssnar jag alltid
till hans möten i radio och han talar alltid till en syndare. Även om han talar till tio, tjugo, trettio tusen så talar
han till en syndare och talar om för en syndare hur det går till att bli frälst.

När Jesus började sin verksamhet så tog han en syndare i sänder. Han gick till en synderska vid Sikars brunn. Han
gick till en syndare vid Kapernaums port. Efter en väldigt stor dag då han tog en liten kvällspromenad tillsammans
med Petrus och Andreas innan han gick till vila så fann han en publikan och till honom sa han ”följ mig” och när
han slutade sin välsignelserika missionsgärning så frälste han en syndare på korset.

Vi lever i inflationstider även inom kristendomen. Man talar om stora väckelser. Predikanterna har ofta den
uppfattningen att de måste ha hjälp av en evangelist. De står och predikar år ut och år in och människorna
mognar till frälsning men han måste ha någon som kommer och hjälper honom och skaka ner de mogna frukterna.

Det var någon som frågade mig vad jag tror om pingstväckelsens framtid, jag sa jag tror den kommer att bestå. Jag
känner inte landet men jag känner Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och det är mest handplockad frukt. Och ni
vet att den står sig. Det är inte så med den man skakar ner. Den som kallar evangelister stora starka ena som kan
ta om träden och skakar ner hundratal och så har vi dem som har lärt hur vi ska ta hand om fallfrukten och få in
dom i församlingen.

Men jag känner pingstvännerna, jag har rest sextio sjuttio år i Sverige, men jag känner bäst till Filadelfia i
Stockholm, och det vet jag, det är mest handplockad frukt. Det är en hel del vinterfrukt, och ni vet att den smakar
bäst på våren. När det träd blommar om igen som var förlidet år. Det är sådan frukt som står sig. Om dessa står
det att ”tusen ska falla vid din sida och tio tusen vid din högra sida men till dig ska det icke nå”.

Herren vill ge dig en personlig frälsning som håller i alla väder. Då jag var i Amerika sist så var jag ute för en liten
händelse. Det blev omtalat för oss att en av våra vänner hade varit och köpt så väldigt bra kostymer för så billigt
pris. Och Ingemar och jag vi fick adressen och vi for dit och köpte vi också.Och jag gjorde det jag aldrig har gjort:
jag köpte två kostymer.

Men när vi kom hem och såg på dem så sa fruntimmerna att de här måste nog ändras i alla fall. Och mina blev
nerpackade och följde med hem, och för åtta dar sen var jag hos min skräddare som brukar pressa mina kläder
och laga och ändra om det behövs. En fin man som har lärt yrket från barndomen.

Jag tog på min blåa armerikanska kostym. Jag tycker om färger, det gör Gud också. Se på liljorna här… Jag tog på
mig min blåa kostym och han gick runt mig och tittade och tittade flera gånger runt mig. Och till slut sa han ”det här
behöver mycket ändras. Det är för mycket vadd i axlarna, och den är för stor i halsen och det är andra fel. Det här
kommer bli en dyr ändring”, sa han, ”det här kommer att kosta hundra kronor”. ”Ja”, sa jag, ”jag har gett bara 50
dollar”, det är lite över två hundra kronor . Så här kostar kostymerna, vad är det, fyra, fem sex hundra kronor? Så
jag sa: ”Jag betalar gärna hundra kronor.” ”Ja, det kommer att dröja också”, sa han. ”Det är efter midsommar.”
”Jag går med på det också.” Och han åtog sig att ändra.

Det finns mycket kristendom det som är konfektionssydd. Det är samma slags frälsning för allihop. De är lika dana,
men hos Jesus får vi en kostym för oss själva. Han ger oss en frälsning som passar . Om jag får använda uttrycket:
Vi får en ”skräddarsydd frälsning”. Som passar precis och som vi trivs i. Vi har inte alla begått samma synder. Vi
har inte samma fel, vi har inte samma frestelser, vi har inte samma problem. Och tänk att han värderar syndare så
han gör en frälsning åt var och en för sig. En individuell frälsning.

Det man inte får med den där konfektionsfrälsningen det brukar vara så till att där samlas stora skaror så säger
man ”kom fram ni som vill bli frälsta” och man kommer fram till första bänken, botbänken också, är det riktigt fint
och riktigt ordnat så har man skolat en skara människor som ska komma och bedja för de här och ta vara på
fallfrukten och få in den i församlingen. Men när du kommer till Jesus så får du en frälsning som passar. Han ger
dig en frälsning som du trivs med och som duger till alla väder. Pris ske hans namn!

Det kan hända att du finns här som har en sån där konfektionssydd frälsning. Jag klandrar inte kampanjer men
jag vill att varje enskild person skall föras fram till frälsning.

O jag kommer ihåg mina 47 år i Filadelfiaförsamlingen, och jag kommer ihåg alla bröderna, ja systrarna, jag kan
namnge dem, och ser hur de kom gången upp med en syndare i sällskap och gick in i bönerummet och kämpade
med dem. Jag har aldrig haft några sådan där stora som skulle ta hand om de nyfrälsta. För jag har ansett att de
som vinner själarna är de bästa själavårdarna. De är fäderna och mödrarna i församlingen och det är en frälsning
som består under alla väder.

Det är en sida av saken. Gud frälsar en och en. Och för att riktigt understryka att det är en så säger han ”en enda
syndare”. Men han har beslutat att frälsa världen genom en och en också. Det är fantastiskt för Gud använder en
och en.

Och jag har många exempel på det. För Gud använder en människa. När Jesus hade vunnit synderskan vid
Sikarsbrunnen så vann hon hela Sikar. När han hade vunnit Matteus – tänk hur många tusen han har vunnit
genom sitt evangelium. Och rövaren på korset, tänk vad den berättelsen har vunnit många syndare för Gud. Jag
kunde berätta från Filadelfia många många exempel.

En dag jag hade predikat och kom ner på gången så kom en syster där och tog mig i armen och sa: ”Broder
Pethrus, kom och hjälp mig och be för den här Signe”. Ja, jag gick med in och det var en syndare i stor nöd och vi
bad till Gud för henne. Och när det var gjort så reste vi oss, och systern som hade kommit med syndaren, hon
berättade ”att då jag var här i förmiddags på mötet och hörde broder Pethrus tala om själars frälsning så blev jag
så gripen., och jag kom ihåg den här vännen”, sa hon, ”hon har tillhört vår församling här för många år sen. Så
gifte hon sig med en ofrälst, kom bort från Gud, varit borta i många år, för jag kom ihåg henne och jag gick direkt
från mötet hem till henne”, sa hon, ”Och jag har varit där hela dan, och jag blivit bjuden på middag, och nu lovade
hon följa med mig hit, och nu har hon blivit frälst! ” sa hon. ”Och nu är hon lycklig.” Jag kan se denna syster, hon
var väldigt lytt, hon haltade väldigt djupt, men när hon gick ut ur bönerummet och viftade med armen och prisade
Gud. En själ hade blivit frälst. Så har våra medlemmar fungerat i Stockholm.

Många har tyckt att jag har varit en väldigt framgångsrik predikant som vann så mycket människor. Det är väldigt få
jag har vunnit. Det har våra vänner gjort. Det har församlingsmedlemmarna gjort. De har frälsat en och en. Pris
ske Gud.

Och jag ska till slut berätta en av världshistoriens märkligaste händelser i det här sammanhanget. Det var en
församling i Skottland i sekelskiftet mellan 17- och 1800-talet. Det var en predikant som samlade berättelsen för
årets verksamhet och rapporterade och det var bara en syndare som hade blivit frälst, och en enda tillökning i
församlingen. Och det var bara en pojkvasker som var en son till ett par församlingsmedlemmar. Men den pojken
växte till och han var en intelligent pojke. Han hette Robert Moffat. Han blev utskickad som Storbrittanniens första
Afrika-missonär. Och han omvände stammarna och gjorde de blodtörstiga stammarna till civiliserade och fina
människor. Han skrev också, han lärde folket språk, han skrev deras grammatik, han översatte hela Bibeln till
deras språk, och han gjorde vissa resor och upptäckter i det då oupptäckta Afrika. Och så arbetade han där i
många år.

I Skottland när årsberättelsen hade upplästs så sa äldstebröderna och diakonerna till predikanten ”Vi måste ha en
annan predikant så vi får fart på verksamheten”. Och de gav honom silkessnöret och han slutade som misslyckad
och dog snart.

Moffat fortsatte sitt arbete. Efter någon tid så fick han, ja han hade gjort mycket arbete, så fick han en ny
medarbetare som hette David Livingstone. Och han överlämnade till honom sina upptäckter han hade gjort. Han
hade i sin tur gjort upptäckter och skickade hem till de geografiska sällskapen i Skottland och England och han gav
David Livingstone alla sina uppslag och reste därifrån.

Och ni vet att David Livingstone genomkorsade Afrika och upptäckte Afrika egentligen och i hans fotspår följde
tusentals missionärer och hela kontinenten förändrades genom evangelium. Innan något av detta hann att inträffa
så dog predikanten i Skottland utan att veta vad som hade hänt. Men det som hade hänt, det var att den där
pojkvaskern som var alldeles för liten att räkna med han hade blivit redskapet till Afrikas – inte bara upptäckt – men
civilisation och evangelisering.

Ni predikanter som står i era församlingar och inte kan skriva såna storslagna berättelser i årskifterna utan hålla
förgäves småsakerna: Håll på ni och plocka den mogna frukten! Kom ihåg bröder: Gud sätter aldrig segerkronan
på fel huvud. Han vet vem som gör arbetet. Vad vi behöver i denna förnyelsens och vederkvickelsens tid det är att
vi går in för bibelns frälsningsmetod. En enda syndare och att vi tror på väckelse genom ett Guds barn, genom en
enda syndare. Det är inte den som ropar till Gud efter väckelse och har kampanjer och beder om väckelse. Mina
vänner: Vi har väckelse! Vi upplever förnyelsens tider över hela världen. Och detta är sättet.

Det finns de som skriver och säger att tecknet på väckelse är fulla lokaler. Det är fel. Jag har varit med i
begynnelsen på väckelse. Jag var med i Oslo när Barrat kom hem och väckelsen började – pingstväckelsen – och
Barrat predikade kväll efter kväll för halvsatta lokaler. Men människor blev frälsta och andedöpta.
Mina vänner, det som jag tröstade mina vänner med under min verksamhetstid det var detta: Att där det finns en
syndare som vaknar över sin synd och söker Gud, där är det väckelse! Tack och lov. Och den väckelsen har vi.

Pris ske Herrens namn, amen.